lilletim

Jag kände att det nog var dags för ett nytt inlägg- Och kanske det blir fler, kanske inte. Det verkar vara svårt att hinna med att skriva nuförtiden. Jag hade planerat att skriva ett långt inlägg dagen innan Tim fyllde 1 år, men då blev han ju jätteförkyld och eländig så inte orkade jag det då!

Nå, vad är nytt då? Tim går för fullt, det började han så smått med några veckor innan 1-årsdagen. Han har numera 8 underbart söta små tänder. Vi har varit förskonade från eländet med tänderna ett tag nu, men det tycks vara dags igen nu, pust. Han förstår många ord, givetvis mamma, pappa, mormor och morfar, men också lampa, lastbil, bil, blomma, flaska och ännu fler som jag inte kommer på nu. Och han säger efter ord, mer eller mindre lyckat, lampa blir till exempel oftast bara: ´pa. Men bä och mu går prima, och mamma och pappa osv. :) Han somnar lätt själv, somnar runt 19-20-tiden och vaknar runt 7-8-tiden igen, alldeles lagom i mitt tycke! Tim håller på att växa ikapp, han har stigit en hel "kurva", eller vad man ska kalla det. Från att ligga tre "kurvor" under så ligger han nu bara två under, både vad gäller vikt, längd och huvud. Skönt.

Och flytta ska vi ju göra!! Nu är det inte alls länge kvar, hoppas att allt går smidigt med vår lilla plutt. Allt måste ju fixas i ordning direkt när man har en mycket klåfingrig liten parvel, det går inte att "ta det senare" då minsann. Jag längtar så mycket tills allt blir klart, det känns som att man äntligen flyttar hem.

För övrigt så är det lite konstigt, men framförallt roligt att Tim är så himla förtjust i sin mormor och morfar. Han strålar upp och glömmer alla sorger och irritationer när han får träffa någon av dom. Det finns ju många som blir glada över att se honom och som är jättesnälla mot honom, men just mormor och morfar tycks vara speciella. Jag hoppas att det håller i sig tills han blir stor. Jag har ju alltid känt en viss saknad efter mormor och morfar med. Skönt att det blir bättre för min älskade Tim.

Nja, nu känns det som att det var lite kul att blogga igen faktiskt. Lägger nog inte ner skrivandet helt iallafall. :)

Nu har tand nr 5 tittat fram också, jag trodde att det skulle dröja ett tag till innan kindtänderna kikade fram, men inte! Tim verkar ju ha så bråttom med det mesta, men tänderna kan han väl ändå inte påverka, haha.

Vi har varit ute och promenerat och Tim ligger och sover i vagnen på altanen, då hinner jag förhoppningsvis skriva nåt litet här. Vilket härligt väder förresten, hoppas verkligen att våren tar över från och med nu.

Nu verkar allt ha ordnat upp sig igen förresten, Tim äter riktigt duktigt igen. Nu är det nog mer tanden som är besvärlig, inte sviterna efter magsjukan. Och sovit har han gjort de senaste två nätterna. Det är bara jag som vaknar i ett och springer in och kollar varför han är så tyst, hönsmamma som man är, haha!

Vi har fortfarande inte riktigt vant oss vid Tims nya rörlighet dock, men det gör man kanske aldrig riktigt? Han blir ju stadigare hela tiden, vilket är skönt, men det blir små fall allt som oftast med nåt litet rött märke i pannan som följd, suck.

Nicke och tjejerna är ute med Joel och Sara och några till och grillar korv, så vi har en skön hemmadag idag alldeles själva, mycket trevligt! :)

Ha en skön dag i solskenet! :)

Jaha, lillplutten sover gott och Nicke spelar tv-spel så jag bloggar väl lite då:

Ojoj, nu är det förändringar i vårt liv. Helt plötsligt känns det som att man är nybörjare på allt igen! Jag vet inte hur jag ska få Tim att somna. Eller somna om på nätterna. Eller äta. Eller vara lugn så att man ens får gå på toaletten om dagarna. Precis som när han var nyfödd. Herregud.

Nu vet jag inte om man får lov att skylla mycket på kräksjukan vi haft, att den gör honom orolig kanske. Men faktum är att han gjort grymma kliv i utvecklingen på kort tid och det är klart att man blir vimsig av sånt också. Vi börjar väl med sömnen då:
Förut räckte det med att sitta bredvid honom i några minuter och hindra honom så smått från att resa sig upp bara, så somnade han av sig själv, men inte nu minsann! Nu är det 5 minuters-metoden som gäller, och det kan ta en timme att få honom att somna, pust. Jag hoppas att vi kommer på något bra sätt att komma till ro snart, det ska bli skönt för oss båda. Det värsta är ju att det tar lika lång tid att få honom att somna om när han vaknar mitt i natten, vaknar han kvart i tre så vet man att man får minsann vara vaken till kvart i fyra, minst.
Men ärligt talat gick det lättare att somna ikväll, så jag hoppas att det går åt rätt håll.
En annan sak: Tänk, jag har aldrig hört er andra mammor klaga på detta. Man måste ju genast börja fundera på om det bara är vi i världen som har sådana problem, haha!

Äta ja. Det är ju inte så intressant längre tydligen. Visst, jag kan förstå det efter att ha haft magsjuka, men man måste ju ändå börja någon gång igen. Tim skriker och gråter bara man sätter honom i sin matstol. Sen får man tvinga in första skeden, trots att det skär i hjärtat att se honom så ledsen. Då helt plötsligt verkar han dock tycka att det är okej, för då äter han en halv portion direkt. Men sen blir han ledsen och förtvivlad igen och inget verkar få honom att vilja ha mer. Inte ens hans favvismat banan går ner. Om man mer eller mindre försöker tvinga i honom ändå, så kräks han bara upp allt. Och så får man börja om igen.
Men det här beror ju bara på magsjukan, så jag har gott hopp om att det går över redan den här veckan!

Och så utvecklingen: Vi har ju haft "turen" (jag vill gärna kalla det tur nuförtiden) att slippa ha en krypande bebis. Där vi lagt Tim, där har Tim legat kvar. Men inte alls nu längre. Han kryper. Och klättrar. Och kryper. Och klättrar. Och ramlar och slår sig.  Jag törs knappt gå på toa när han är vaken längre. Som tur är så sover han faktiskt fortfarande tre gånger om dagen, det är skönt ändå.
Men så söt och stolt min lilla älskling är när han klättrar upp mot gåvagnen och knatar iväg alldeles själv. Det riktigt lyser av honom, och man blir glad i hela hjärtat. :) Han kan utan problem trava omkring i hela huset utan att låta sig störas av trösklar eller sånt trams, hehe.

Men framför allt så är vi glada och tacksamma över att vi tycks vara friska nu. Även om min älskade älskade lille plutt lyckades smitta ner halva släkten i rena farten, till och med Gretas morfar. (Tur att Greta med familj förhoppningsvis klarat sig iallafall). Det här vill vi aldrig mer vara med om.

Imorrn blir det lite jobba igen också, Nicke och Tim får följa med för jag vill inte vara ifrån mina killar en hel dag, hihi.

så blir Tim 9 månader idag. Så ni vet. :)

Tim promenerar runt med sina böcker i hela huset alldeles själv! Det är skönt att han lärt sig ramla utan att slå sig, han sätter sig på ändan, fast det är väldigt sällan han ramlar faktiskt. Liten och duktig. Skrytdagar nuförtiden, haha, det blir så när han har varit sjuk, då tycker man att allt är så bra när han orkar leka. :)

I fredags så passade minsann Tim på att börja krypa på riktigt, lätt som en plätt kröp han över hela pappas köksgolv. Fast han var dålig redan då, man ska ju tydligen alltid passa på att lära sig något nytt när man är sjuk. :)

Älskar min duktiga lilla plutt så mycket. <3

Magsjuka är verkligen det värsta man kan råka ut för!!! Och både Tim, Nicke och jag har varit dåliga i flera dagar, idag är första dagen jag ens känner mig pigg nog att vara uppe.
Tur att Tim verkar må helt okej nu iallafall, även fast han bara vill äta välling och lite banan. Och dricka saft, hehe. Jag vet att det inte är bra med socker för bebisar, men när det nu var så svårt att få tag i vätskeersättning (slut både i Säter, Hedemora och Sala) så fick hallonsaft duga istället.

Och vi lyckades smitta ner både mamma, pappa och Tidik dessutom, fy vilket dåligt samvete man får.

Nä, orkar knappt ens fundera på vad jag ska skriva, jag återkommer...

Jaha, då fick man förklaringen på Tims plötsliga gnällande. Framtand nr fyra är alltså ute, nu är det bara kindtänderna kvar. Stackars lilleplutt, men det är ju bra att dom kommer rätt så fort ändå, så det blir klart med eländet någon gång!

För övrigt så är jag hemma och är sjuk, mår illa men har framför allt grymt ont i nacken, har aldrig haft så ont där någon gång! Jag klarade inte ens av att lyfta upp Tim igår, men idag är det lite bättre som väl är. Så då passade Nicke på att bli sjuk nu istället, jag undrar vad det är för skum magåkomma vi fått?

Vi tog en promenad med pluttens Converse på fossingarna idag, det gick sådär. Han trampade ur dom genast och var mest irriterad på vad det var för trams vi höll på med. :)

Tim ålar/kravlar/drar sig fram jättebra nu, och reser sig på det mesta. Jag tycker att utveckligen har rusat fram på bara nån vecka, kul att se!

Nej, nu ska jag ta hand om mina skruttiga killar och se om man kan få dom att bli lite gladare!